Dikt om depression

Att vara utsatt, att känna stålet i nacken,att leva med skräcken, att aldrig glömma..Trodde jag klarat, när det hände igen.. Trodde det var glömt, att allt var förträngt.. Ett förfluget ord, ett minne på bild Allt händer igen, allt kommer på pränt.. Minnerna väller, minns i detalj.. Allt hur det var, pistolen så kall.. Iskall jag blev, ingen rädsla alls Allt kom efter, sömnen blev noll.. Går som vanligt, kör ett pass månader går, dagar läggs på.. Allt går sin gälla gång, lyckas att leva Något händer, det kommer upp orkar inte mer, orkar inte le.. Slutar mitt arbete, sitter hemma går inte ut, vågar inte handla.. Förlamningen sitter överallt. Var stark!! Många "goda" råd.Ryck upp dig! !Orkar inte, sjunker längre ner.. Ingen får grepp, ingen mig hjälpt Men ändå den finns, styrkan i mig.. Sakta jag kravlar uppför brunnens vägg svårt att hålla, tappar taget ibland för varje tag, närmare toppen jag når Snart är jag uppe, fast vägen var svår. Hjälp mig nu!, kanten är så smal.. Jag nu på kanten är, vågar ej mer rädd att ramla, i brunnen ner Rädd att gå, rädd att på kanten gå rädd att stark jag ej är.. Måste visa, envis jag är måste gå, måste få kraft, orka träffa folk Orka gå ut, envis, måste, envis, orka jag kan, jag måste, envis, styrka, kraft

Kommentarer
Postat av: Bo

Hej!



Denna dikt/skriften/orden säger mycket...

2010-11-02 @ 09:27:36
URL: http://vittensten.blogspot.com
Postat av: agenten

Vackert, tragiskt, men vackert

2010-11-13 @ 18:02:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0