toaomdn

Livet består av massa funderingar på hur allt fungerar i det verkliga livet och i vardagen även för vissa personer.. Känns som att man är kluven i två bitar och står stilla och allt bara går runt som en rondell och ett väg skäl om vilken väg man ska välja här i livet.. Man vet ju inte om det är den rätta vägen man har valt förns man satsar det mesta och hoppas på att det ljusnar just denna dag.. Och så vill man ju inte utmärka sig så mycket heller ifall man kanske behöver vara ensam ett tag och fundera.. Men det är ju många av oss som egentligen som tiger om hur vi mår egentligen för vi är rädda hur andra ska ta det eller om dom verkligen förstår en och stöttar en.. Eller om dom försvinner helt och hållet och bara kommer ifall det är något dom behöver hjälp med.. Men tjänster är ju gentjänster anser då jag då genom vissa räckhåll.. Min barndom och uppväxt har inte varit en dans på röda rosor om någon tror det.. Jag har fått tagit i mot massa skit och stryk i mitt liv utan att folk har fattat en del gånger att dom ska tro och lyssna på mig istället för att vända mig i ryggen på detta viset.. Jag hade en gång många vänner men helt plötsligt en dag så vände alltsammans och jag blev ensam kvar där när jag behövde mina vänner som mest.. Jag är evigt tacksamt över att jag har några stycken kvar av dom få vännerna jag hade på den tiden som jag härjade och mådde skit.. I dagens läge så försöker jag bearbeta för varje dag som går och försöka ta bit för bit att fortsätta kämpa med mitt liv för att må mycke mycke bättre och orka göra mer saker än vad jag gör nu.. Och kanske borde börja acceptera mitt förra liv va egentligen bara skit och att det kan bara bli mycke bättre nu när jag har några mål som jag vill klara av innan det blir för sent.. Detta låter väldigt knäppt men hur normalt är det att ha röster i skallen som säger massa saker till dig egentligen som vill styra ditt liv och dina beslut.. Och en dag när du försöker kämpa i mot dom här rösterna och tar ett annat beslut än vad dom säger så får du någon slags bestraffning på ett annorlunda sätt..

Att vara utsatt, att känna stålet i nacken,att leva med skräcken, att aldrig glömma..Trodde jag klarat, när det hände igen.. Trodde det var glömt, att allt var förträngt.. Ett förfluget ord, ett minne på bild Allt händer igen, allt kommer på pränt.. Minnerna väller, minns i detalj.. Allt hur det var, pistolen så kall.. Iskall jag blev, ingen rädsla alls Allt kom efter, sömnen blev noll.. Går som vanligt, kör ett pass månader går, dagar läggs på.. Allt går sin gälla gång, lyckas att leva Något händer, det kommer upp orkar inte mer, orkar inte le.. Slutar mitt arbete, sitter hemma går inte ut, vågar inte handla.. Förlamningen sitter överallt. Var stark!! Många "goda" råd.Ryck upp dig! !Orkar inte, sjunker längre ner.. Ingen får grepp, ingen mig hjälpt Men ändå den finns, styrkan i mig.. Sakta jag kravlar uppför brunnens vägg svårt att hålla, tappar taget ibland för varje tag, närmare toppen jag når Snart är jag uppe, fast vägen var svår. Hjälp mig nu!, kanten är så smal.. Jag nu på kanten är, vågar ej mer rädd att ramla, i brunnen ner Rädd att gå, rädd att på kanten gå rädd att stark jag ej är.. Måste visa, envis jag är måste gå, måste få kraft, orka träffa folk Orka gå ut, envis, måste, envis, orka jag kan, jag måste, envis, styrka, kraft

Vänner När vänner kom till var tanken ganska klar,för vänner har nå`t i sej som ingen annan har.. De har en hand som hjälper,de lyssnar och förstår De viker inte undan,när många andra går.. Så därför vill, Jag krama en vän och det just nu.. Här får du nu en jättekram För vännen de är DU Vänskap är som blommor,den växer med tiden och kan slå ut i något mycket vackert. Om man inte tar hand om den och sköter om den,och ger den uppmärksamhet kommer den växa sig vild och bort..

När du har ont,ser ingen din smärta. Är du glad,ser ingen ditt leende. När du gråter, ser ingen dina tårar. Men prova å ha sex på bussen, då skall liksom ALLA bry sej ;D

Detta tar i mot att säga men jag säger de ändå! Jag hatar att vara en reserv kompis som bara duger ibland när du inte har någon annan att umgås med! Jag är den jag är och kommer inte att ändra mig ett dugg för att bli accepterad! Om du accepterar mig för den jag så är du en riktigt vän! Men accepterar du mig inte för den jag är så är det inte mig du vill ha som vän!

Idag så känner jag mig alldeles slut och trött i hela kroppen som värker.. Jag vill bara gå och lägga mig för jag är konstant väldigt trött och seg på morgonen även fast om jag en del ggr lägger mig tidigt på kvällen.. En del ggr på kvällarna så har jag väldigt svårt för att lägga mig ner och somna med en gång så jag ligger och vrider mig hela tiden ständigt och då går jag upp en liten sväng.. Kanske borde skaffa mig nånting och göra nu en del kvällar eller helger så jag har nånting som gör att det släpper lite mer på värken i kroppen och känna av att jag mår väldigt bra av det.. Men som sagt jag har varken bil eller körkort så det blir inte så lätt att ha nånting att hitta på plus att jag har som sagt inte så många vänner heller.. Jag vill gärna röra på mig och samtidigt ha väldigt kul men det vore ju kul om man hade någon som skulle tänka sig haka på så man kan 'peppa' varandra lite och ha skoj samtidigt.. Känns även som att man bara duger ibland för vissa eller om det är något dom ska ha hjälp med eller behöver något.. En del vet jag ju att jag kan gå till om jag vill men vill ju inte tränga mig på eller vara i vägen för den/dom heller! Men har den/dom ingen att umgås med ibland heller så helt plötsligt duger jag för dom den/dom har ingen annan att umgås med.. Inom mig så känns det som att jag står i mitten av fyra väggar som går i mot mig och till slut så kläms jag ihjäl av dom här väggarna.. En del ggr så kan det ju även svartna framför ögonen på mig och det är ju som sagt en väldigt jobbig känsla.. Och så ska jag ju lära mig att börja säga nej till massa saker också för vissa vet att dom kan fråga mig eller utnyttja mig en del ggr för att dom vet att jag har svårt för att kunna säga nej.. En del ggr så säger kroppen nej att jag inte orkar men det är de att jag har väldigt svårt för att säga nej.. För då blir det oftas sura miner och då får lilla jag dåligt samvete och mår dåligt av det istället och blir liten igen och rädd.. Krymper ihop som en liten boll i ett hörn och väntar bara på att någon ska skrika,skälla på mig eller slå mig när som helst.. Jag vill inte vara den svaga personen och få dåligt samvete för minsta lilla om jag råkar säga nej till att ställa upp just där och då.. Jag ska ju känna mig stolt över mig själv att kunna säga ifrån tydligt utan att det ska behöva bli sura miner!

Detta är första gången som jag ska skriva en blogg,för många gånger så har jag tänkt tanken men samtidigt så har jag också tvekat en hel del.. Sen så har det blivit att jag har slagit bort själva tanken jag en egen blogg. Men nu så sitter jag här med en egen blogg ändå för att kunna nöja mig med att skriva av mig väldigt mycke som jag har funderingar på eller något annat tex..>Tack vare en god vän som jag kallar för 'min agent' som inte får något riktigt namn här inne för ingen annan ska förstå exakt veta vem som använder sig av denna blogg, så är det tack vare den som fick mig att inse att en blogg kan vara ett bra sätt att skriva av sig på..